torsdag 19 juni 2008

Skivrecension: The Process/Rentokiller Split

Göteborgs The Process är för mig en relativt ny bekantskap. Med sitt hardcorebesudlade crustoväsen, får de mig att tänka på vitt skilda akter som Cursed, From Ashes Rise, Converge och Gold Kids. Hårt så det förslår, med andra ord. Med en grund byggd på d-takt och hardcore, cementerar sig "Svidande kritik", det första av de två spåren, i mitt närminne och stannar där en bra stund, mycket tack vare sin slagkraftiga refräng och det välplacerade breakdown-partiet i slutet. Andra spåret "Action Directe" besitter inte samma hitpotential, men fungerar mer än väl som ackompanjemang till svettigt kaosröj. The Process kommer som en frisk fläkt, i en till större delen stagnerad crustscen. Kolla upp fjolårets MCD "Taste the knife" (Old Skool Kids Records) när du ändå håller på.
7/10
/Jocke

The Process på Myspace

Photobucket

Andra sidan på denna splitsjua bjuder på finlandssvensk tvångströje-hc, i form av Rentokiller. Spontant känns det som att bandet blivit lite bekväma med åren, minns giget på Augustibuller -03 som en kaosartad föreställning, där galenskap, extremt tighta taktbyten och tourettesröj stod i fokus. Nu bjuds det istället på System of a Down-flörtande rockhardcore i första spåret "The erotic principle". Ett lagom pårökt dragspelparti hinns också med, innan det är dags för ett mer traditionellt Rentokillerstycke, "59 seconds of bombastic effects". Här gör man sig bäst, utan dragspel och på-gränsen-till-emo-refränger, bara tokmangel mer i stil med föregående EP:n Vigil (Monument Records, 2006). Kolla upp.
6/10
/Jocke

Rentokiller på Myspace

måndag 9 juni 2008

Skivrecension: Shades of Grey/Massmord split CD

Efter att ha hört två av Stockholmspunksen Shades of Grey's bidrag till denna split (Profane Existence, Vex, Contraszt, Blindead Productions, 2008) på deras Myspace, var förväntningarna på bandet enormt höga. Redan i öppningsspåret "Throw the first stone" sätter man en jävligt hög standard, som ligger långt över snittet i scenen, både vad gäller instrumenthantering och låtskrivarmässigt. Fan, vad det låter bra! Musikaliskt står man stadigt med båda kängorna i metalinfluerad, politisk crustcore, utan att det för dens skull någonsin blir monotont eller tråkigt. Detta tack vare effektiva och extremt smakfulla kryddningar, i form av 2 X tjejvrål som kompletterar varandra perfekt, väl avvägda skiften i trumspelet och ett gitarrlir som känns som att det hela tiden är på väg nånstans. De vemodiga melodierna och skrikande strängbänden går in i varandra och skapar rymd och atmosfär. Arrangemangen är klockrena, lyssna på extremt aggressiva "Capitalism must come to an end" så fattar ni vad jag menar. Ljudmässigt finns det heller inte mycket att klaga på, här låter det verkligen som att man lagt ner själ i arbetet och verkligen tagit sig tid till, att förpacka låtarna väl. Fem spår bjuds det på, vilket tyvärr känns lite kort. Skulle gärna hört mer, de här låtarna ger mersmak! Fullängdare någon?
9/10
/Jocke

Shades of Grey på Myspace

Photobucket

Över till Massmord, som släppte ett av förra årets bästa crustalbum ("Unleashed", Halvfabrikat m fl). I och med den plattan gjorde bandet i mitt tycke en kraftig uppryckning från debutalbumet "Inget liv/Ingen död" (Crimes Against Humanity, 2006), som aldrig riktigt fångade mitt intresse.
Det första som slår mig när jag för första gången lyssnar på de nya låtarna, är att bandet tycks ha dragit ner ganska kraftigt på tempot. Öppningsspåret "På pestens svarta vingar" inleds med ett hyfsat tungt och slött stycke, som sedan brister ut i klassisk Massmordkäng. Fast långsammare. Tyvärr. Och det blir inte mycket hurtigare i de andra låtarna heller. När det väl d-taktas låter det för slött, helt enkelt (med undantag för pigga "Missnöjets ruiner"). Avsaknaden av det som förut gjorde att Massmord brann, inger nu känslan av att bandet går på sparlåga. En annan sak som gör att bandet tappat kraft, är förlusten av vokalisten Tijana, som med sina extremt pissförbannade skrik skapade dynamik och kraftigt bidrog till, att jag håller "Unleashed" så högt. Kvarvarande gaphalsen Sonny gör dock en stark insats, karln verkar definitivt ha hittat sin grej vid det här laget. Bästa låten just nu, tillsammans med redan nämnda "Missnöjets ruiner", stavas "När skymningen faller" och byggs på en grund av fyrtakt, som passar bandet bra. Dessa två låtar, i kombination med Sonny's stabila vrålande och en del schysta arrangemang, inger ändå tillräckligt med hopp för att våga se fram emot ett nytt släpp. Massmord kan faktiskt betydligt bättre än såhär.
5.5/10
/Jocke

Massmord på Myspace

Officiell hemsida

Skivrecension: Bulldom - S/T

Crust, grind och oldschooldöds i en salig blandning bjuds det på under de dryga fjorton minuter, som Bulldom bjuder upp till dans på sin självbetitlade CDr (Halvkass Produktion, 2005). Jag har till en början blandade känslor inför detta, oftast låter det hur rått och smaskigt som helst, och ibland till och med svinbra, men jag gör som morsan brukar göra och klagar på sången. Av de två sångarna är bara en godkänd, den mörkare brölvarianten slipper jag helst.

Gillar Bulldom som bäst när man kryddar riffen med schysta vemodsharmonier á la Acursed, och ackompanjerar detta med brutal d-takt. Visst låter grindpartierna bra, men det är ändå i de punkigare bitarna som bandet visar framfötterna mest. Bästa exemplet på detta finns i näst sista spåret "Barnen i Bulldombyn", där dur samsas med moll, och vemodig misär med, vad jag förmodar, humor. Har tyvärr inte en sportslig chans att uttyda texterna, och dessa finns ej nedskrivna i konvolutet, så jag kan bara gissa utifrån låttitlarna.

Sammanfattningsvis, så visar Bulldom upp ett brett spektra av stilar som, musikaliskt sett, gjuts samman på ett överlag kompetent sätt, tyvärr utan att förädla det hela med den ack så viktiga sången. De positiva bitarna överväger ändå kraftigt de negativa, och med en smakfull och rå produktion lyckas bandet ändå övertyga mig tillräckligt mycket, för att hålla kvar intresset och låta plattan växa. Bra skit!
7/10
/Jocke

Köp skivan från Halvfabrikat

Photobucket

söndag 8 juni 2008

Skivrecension: Hotbild - I skuggan av livet

På "I skuggan av livet" (Halvkass Production, 2005) bjussar Ludvikas Hotbild på sex låtar crust-/blackmetalmangel som inte sparar på vare sig hat, misär, ångest eller blinkningar åt den (i somliga fall så brutalt överhypade) norska svartmetallen. Den allra första referensen som gör sig påmind stavas tidiga Darkthrone, vilket bör ses som en stark komplimang. Allra bäst blir det när man i "Låt mig aldrig vakna mer", drar allt till sin spets med självmordstexter, blastbeats, dubbla sånginsatser och fullskaliga bisvärmsriff som låter som om de är inspelade i becksvart mörker 300 meter under marken. Avslutande instrumentalspåret "Tomhet" är i sin tur mer black metal än vad ärketönten Varg Vikernes (ex Mayhem, Burzum) någonsin kommer bli, och knyter ihop liksäcken på ett strålande sätt.

Produktionsmässigt så är det långt ifrån Pro Tools och allt vad triggar heter, skitgött helt enkelt. Rått, mörkt och framförallt klädsamt, på ett sätt som de flesta nutida black metal-band saknar både integritet och framförallt kunskap för att lyckas bra med. Det är skillnad på skitigt och skitigt, helt enkelt.

Fan, jag gillar Hotbild skarpt, och kan starkt rekommendera "I skuggan av livet" till alla som torskar på norsk svartmetal från det tidiga nittiotalet, lika gärna som på skandicrust á la Skitsystem och Acursed.
8/10
/Jocke

Hotbild på Myspace

Köp skivan från Halvfabrikat

Photobucket

Skivrecension: Ulrike - Vardagen är en kamp

Ni som läst några av mina tidigare recensioner tycker säkert att jag i vissa fall är alldeles för frikostig med betygen. Att sätta höga betyg kan säkert ses som ett bra tillfälle att slicka röv, men sanningen är den att eftersom jag köper 99% av skivorna jag recenserar, resulterar det oftast i höga betyg, jag köper ju fan inte sånt jag inte gillar. Självklart har det blivit ett och annat djupdyk som man ångrat i skivköpandet, men oftast har jag koll på vad det är jag tjackar. I detta fall har jag faktiskt inte betalat en spänn för skivan, och skulle förmodligen inte köpt den om jag inte hade fått den. Men, en skiva är en skiva och ska naturligtvis få den chans den förtjänar, ibland leder ju såna här situationer till rena uppvaknanden.

I fallet Ulrike, och deras CDr "Vardagen är en kamp" (Halvkass Production, 2005), är det fortfarande ganska sömnigt, efter hela tre (!) genomlyssningar. Helt enkelt inte min kopp té, men det finns såklart guldkorn här med. Vissa riff är riktigt snygga, och då och då lyser lyriken upp den annars relativt grumliga punksörjan, med genomtänkta och finurliga formuleringar, en företeelse som i många andra liknande fall snarare lyser med sin frånvaro. Ändå har jag svårt att ta till mig Ulrike's hurtiga råpunkrock, det vill inte fastna helt enkelt. Men som sagt, ibland skräller det rejält, som den utmanande texten till "Din hjärna är som en tom ölburk" eller trallpunkriffet i "Herrarna", uppfriskande. Jag behåller guldkornen och lägger resten på is ett tag framöver. Jag kanske lär mig uppskatta sånt här en vacker dag, vem vet?
5/10
/Jocke

Köp skivan från Halvfabrikat

Photobucket

torsdag 5 juni 2008

Skivrecension: Radioskugga - En estetisk krigsförklaring

"En estetisk krigsförklaring" (Halvkass Production, 2005) är min första bekantskap med Sandvikens Radioskugga, och det är en angenäm sådan. Öppningsspåret "När helvetet frusit till is" nitar mig rätt i ansiktet med skitigt grind/crustmangel, som inte drar i handbromsen i onödan. Att säga att det vevas friskt vore en kraftig underdrift, här smiskas det på utav bara helvete, och vokalisten Tomas Karlsson sätter pricken över i:et med gutturalt ångestkvidande. Samtliga texter avhandlas på svenska, med hat som minsta gemensamma nämnare.

Produktionen är det inga större fel på, personligen så föredrar jag vanligen om musiken tillåts att andas lite mer än i det här fallet, men manglet är primitivt och rått, så varför krångla till det? Stabila låtar, säkra instrument- och sånginsatser, samt en ständigt överhängande och likstinkande black metal-känsla, får mig att dra på repeat mer än en gång, och det är ett gott betyg om något. Synd då bara att bandet är nedlagt sedan en tid tillbaka, för här finns potential. Skaffa ett ex medans det går!
7/10
/Jocke

Radioskugga på Myspace

Köp skivan från Halvfabrikat

Photobucket