Skivrecension: Bulldom - S/T

Crust, grind och oldschooldöds i en salig blandning bjuds det på under de dryga fjorton minuter, som Bulldom bjuder upp till dans på sin självbetitlade CDr (Halvkass Produktion, 2005). Jag har till en början blandade känslor inför detta, oftast låter det hur rått och smaskigt som helst, och ibland till och med svinbra, men jag gör som morsan brukar göra och klagar på sången. Av de två sångarna är bara en godkänd, den mörkare brölvarianten slipper jag helst.

Gillar Bulldom som bäst när man kryddar riffen med schysta vemodsharmonier á la Acursed, och ackompanjerar detta med brutal d-takt. Visst låter grindpartierna bra, men det är ändå i de punkigare bitarna som bandet visar framfötterna mest. Bästa exemplet på detta finns i näst sista spåret "Barnen i Bulldombyn", där dur samsas med moll, och vemodig misär med, vad jag förmodar, humor. Har tyvärr inte en sportslig chans att uttyda texterna, och dessa finns ej nedskrivna i konvolutet, så jag kan bara gissa utifrån låttitlarna.

Sammanfattningsvis, så visar Bulldom upp ett brett spektra av stilar som, musikaliskt sett, gjuts samman på ett överlag kompetent sätt, tyvärr utan att förädla det hela med den ack så viktiga sången. De positiva bitarna överväger ändå kraftigt de negativa, och med en smakfull och rå produktion lyckas bandet ändå övertyga mig tillräckligt mycket, för att hålla kvar intresset och låta plattan växa. Bra skit!
7/10
/Jocke

Köp skivan från Halvfabrikat