Liverecension: Dillinger Escape Plan @ Sticky Fingers, 3/3 -08

Min första bekantskap med Dillinger Escape Plan var deras gig på Hultsfredsfestivalen 2004, när bandet var ute och turnerade på albumet "Miss Machine" (Relapse Records, 2004). Bandet var redan då jävligt hypat, så en del förväntningar hade byggts upp, trots att jag inte lyssnat in mig överhuvudtaget. Bandet levde upp till alla förväntningar och lite till, knockade mig totalt med sin scenshow, mest bestående av fullkomligt sanslöst tokröj på scen och en väldigt karismatisk sångare i tjurnacken Greg Puciato. Såg även bandet på Sticky Fingers året därpå, även då levte bandet upp till sitt vilda rykte.

Tredje gången gillt alltså, med en ny platta i bagaget ("Ire Works", Relapse Records, 2007), ny trummis (Chris Pennies återfinns numera i Coheed and Cambria, ersatt av Gil Sharone) och en ny gitarrist (Brian Benoit borta pga en inflammation i nervsystemet samt en trasig nackkota, ersatt av Jeff Tuttle). Innan jag hörde "Ire Works" var jag lite skeptisk till om bandet skulle lyckas leverera ett lika starkt album och en lika frenetisk liveshow efter alla medlemsbyten, lyckligtvis visade det sig att jag hade fel, på båda punkterna. Bandet kliver på scen under minimala ljusförhållanden och ett brummande intro, för att sekunden senare spy ut spasmdängan "Panasonic Youth" från "Miss Machine", ackompanjerat av extremt intensiva stroboskop, rätt i fejset på mig och resten av publiken. Fy fan, vilket sinnessjukt jävla ös! När låten tar slut drar bandet igång klassikern "43% Burnt", (från albumet "Calculating Infinity", Relapse Records, 1999) som avslutas med att galenpannan och muskelknutten Greg Puciato klättrar upp i ljusriggen ovanför scenen, hänger sig i armarna, sätter sig själv i gungning och kastar sej tillbaks ner på scenen. Redan här har man bevisat att man fortfarande är i världsklass när det kommer till att bjuda upp publiken till galen mosh. Redan här är jag nöjd. Biljettpriset har redan betalat sig.

Efter ytterligare en dryg timme fullmatad med välspelat, inlevelsefullt framfört IQ-mangel, ett pinsamt strömavbrott (enda negativa inslaget, bevisar dock bara att stället är för mesigt för bandet), framförandet av nya låtar som ilskeverket "Fix Your Face" och allsångsdängan "Black Bubblegum", har man täckt in allt som behövs samt mycket mer och jag konstaterar än en gång, att Dillinger Escape Plan är ett band att räkna med. Man vet inte alltid vad man får, men man vet att det sparkar röv!
9/10
/Jocke

Dillinger Escape Plan på Myspace













Alla bilder © Joakim Karlsson, 2008.