Har alltid haft lite svårt för Victims. Inte för att jag inte gillat musiken, snarare för att jag haft svårt att se vad det är alla andra ÄLSKAR med bandet. Känslan av att man "måste" digga Victims har bara fått mig att tänka tvärtom. Ändå har jag inte kunnat låta bli att lyssna, och tur är väl det. Tyckte dock att förra plattan, redan nämnda "Divide and Conquer" var sådär. Några schysta spår fanns såklart, men som helhet kändes den ändå halvdöd, mycket på grund av sin tunna och andefattiga ljudbild. Bestämde mig ändå för att ge bandet en chans till när jag fick syn på senaste verket "Killer" (Combat Rock, 2008) i en distro i Tyskland för någon månad sedan, och detta är inget jag ångrar.
Öppningsspåret "Victims in blood #5" visar var skåpet ska stå och är en typisk Victimsdänga med både schyst d-taktsrens och ett långsammare tunggungsparti mot slutet. Efterföljande "Fade away" fortsätter i samma spår, om än med en lite tydligare rockapproach som känns igen. Tempot dras upp i och med tredje spåret "How could I lie?", som dessutom stoltserar med ett riktigt gött gitarrlir med bändsolo och hela köret. Blott tjugofem sekunder korta "Try?" smiskar på svinbra och öppnar för ett av plattans i mitt tycke starkaste spår, "Killing". Arrangemanget och gitarrslingorna gör att låten känns mer genomtänkt än snittet på plattan. Andra favoriter är midtempokängan "Destroy and rebuild", arenapunkiga "The burning fire" och "For a second". Överlag starkare låtmaterial och en betydligt fetare produktion än sin föregångare, gör "Killer" till en riktig mördarplatta vars första offer stavas "Divide and Conquer", som härmed förpassas tillbaka till skivbacken för en lång tid framöver. Jag är nöjd.
7/10
/Jocke
Victims på Myspace
Officiell hemsida
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar