Skivrecension: Glass and Ashes - S/T

Förundras gång på gång hur många "oupptäckta" förmågor som finns världen över, som skapar grym musik för sin egen skull snarare än för framgångens. Glass and Ashes från Ventura, Kalifornien, känns som ett klockrent exempel på ovan nämnda påstående. Kärnan i bandet har existerat sedan 1998 och sedan dess hunnit med fler liveframträdanden än de flesta band gör under en hel livstid, utan någon egentlig större framgång på kändisplanet eller något massmedialt erkännande. Och tur är väl det. Band som har den goda smaken att sätta konsten främst på detta sätt, känns ofta mycket mer genuina och tenderar att hålla kvar mitt intresse betydligt längre än MTV/Nyhetsmorgon-diton.

Inhandlade den självbetitlade, purfärska plattan (No Idea, 2008) på bandets gig på Zoro i Leipzig för någon vecka sedan, efter att ha hört en låt under bandets soundcheck. Redan då stod det klart att det här jävlarimej är ett band som brinner för sin skit och inte viker en tum. Plattan rivstartas med frenetiska d-taktsrockdängan "Seconds Before the Floor Drops Out", som fungerar skitbra som öppningslåt och sätter ribban högt för resten av plattan. Nästa låt, "To the Point of Paralysis" får mig att tänka på såväl tidiga Foo Fighters som Hellacopters, fast yngre och tuffare, medan hardcoreminnande "We Will Hang For This" snarare känns som ett rockigare At the Drive-In. Personliga favoriter just nu är nog ändå "Alpha State", som besitter både tungt hardcore-rockriffande och ett riktigt härligt, på gränsen till ballad-gung, instrumentala fullträffen "Exit Wound", samt "Dead Bodies Skyscrapers High", där sångaren/basisten Michael Carter ges extra stort utrymme i form av schyssta växlingar mellan rosslig rensång och kaotiska rockvrål. Glass and Ashes är helt enkelt ett gäng med sinne för dynamik och helhet, något som man skapar med hjälp av växlingar i sånglägen, extremt tätt trumspel, stabilt basspel och ett sanslöst gött gitarrlir, samt breda influenser. Essensen av bra rockmusik med grym produktion, ungefär. Eller, resultatet av (föreställ er scenariot) om At the Drive-In, Hellacopters, Foo Fighters, Refused och valfritt amerikanskt old-school hc-band skulle röka en joint, bestämma sig för att ha ett keyparty utan att använda skydd, få ett gäng ohängda ungar som man försåg med instrument, replokal och en platta Budweiser. Grymt, helt enkelt. KÖP.
8/10
/Jocke
PS. Intervju med Glass and Ashes kommer inom en överskådlig framtid. DS.

Glass and Ashes på Myspace

Officiell hemsida