Till skillnad från Schifosi jobbar Pisschrist efter formeln "less is more", med andra ord knappt några melodier, krångliga trumkomp eller andra onödigheter. Bara rent jävla krigsmangel, helt enkelt. Brukar inte vara så förtjust i just den stilen, men Pisschrist är ett av få undantag och golvar mig totalt med sin högoktaniga och skitigt producerade råkäng. Haffade därför fullängdaren "Nothing has changed" (Yellow Dog, 2006) och två sjutummare, som recenseras nedan.
Först ut är LP:n "Nothing has changed", som bjussar på tolv bitar råpunkmangel under ca 24 minuter. Lite snålt kan tyckas, men Pisschrist gör sig bäst i lagom små doser. Dryga minuten långa "Who is to blame" vevar igång plattan med riktigt gött d-taktsmangel, tätt följd av "Mass genocide machine". Tredje låten, "System stagnates" har väl redan blivit lite av en liveklassiker av de klipp jag sett på Youtube att döma, och är en helt klart piggt framförd punkdänga som avslutas med ett jävla gött känggung, som lär leda till både en och annan utslagen tand..
"Nothing has changed" är en platta som knappt går, eller ens är nödvändig att orda för mycket om, den manglar på som satan helt enkelt. Vissa låtar sticker ut och får mig att höja extra mycket på ögonbrynen, t ex midtempodängan "Fight back", genomtänkta och nästan lite catchiga "Blood bred dry", som besitter en av plattans få melodier, samt första spåret på B-sidan, "The river runs red". Om du är inne på mäskdunk, nitar och vegankäk, är "Nothing has changed" en grymt bra kompanjon, klädd i en skitig, fet och go kostym.
8/10
Nästa platta under luppen får bli splitten med malaysiska Appäratus (Yellow Dog, 2006), som förlagts till det alltid lika förträffliga sjutumsformatet. Här bjuds det på tre låtar kängmangel i samma stil som på "Nothing has changed", varav inledande "Final stand" känns hetast just nu. Annars inga konstigheter, jämfört med materialet på "Nothing has changed" känns detta kanske inte lika genomarbetat, produktionen är dessutom tunnare vilket främst märks på trumljudet. Avslutande "No hope" bjuder på ett överdistat punksolo som i ärlighetens namn låter sådär, och efter blott fyra och en halv minut är kalaset över.
5/10
Sista verket är sjutummaren "Total fucking pisslickers", släppt på australiensiska Endless Blockades.
Sex låtar hinns med och stilen är densamma som övriga alster, det som talar för denna plastbit jämfört med den andra sjutummaren är dels att den innehåller dubbelt så många låtar, samt fetare trumljud. Låtarna känns dessutom mer genomtänkta och ibland svänger det riktigt, riktigt gött om "Total fucking pisslickers". "Hellfare warfare" från A-sidan (fyndigt döpt "Side D-beat") och avslutande midtempostycket "Destroy = Liberate" (på "Side Tofu") sticker ut mest. Sammanfattningsvis är "Total fucking pisslickers" en sjutummare klart värd sina 30 riksdaler.
7/10
Pisschrist på Myspace
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar